Ljusemitterande diod (LED) är en slags fotoelektrisk enhet som tillämpar fenomenet "elektroluminescens". Som en vanlig produkt för display och belysning har den också upplevt en lång utvecklingsprocess.
År 1907 observerade den brittiske forskaren Henry Joseph Round fenomenet "elektroluminescens" i kiselkarbidmaterial för första gången. Men eftersom det gula ljuset den avger är för mörkt för att användas i praktiken, fortsatte den slutliga forskningen inte.
1936 observerade den franske fysikern Georges Destriau fenomenet ljusemission i zinksulfid och publicerade motsvarande forskningsrapport. George Destriau är också känd som upptäckaren av elektroluminescensfenomenet.
Med utvecklingen av transistorer har halvledarfysiken tagit ett stort steg framåt. Slutligen kan människor förklara detta ljusemissionsfenomen och bilda termen "elektroluminescens".
1962 utvecklade Nick Holonyak från General Electric Company den första lysdioden som kan avge rött synligt ljus. På basis av galliumarsenid använde de ljusemitterande dioderna vid den tiden fosforföreningar för dopning, vilket förbättrade ljuseffektiviteten hos LED och gjorde det röda ljuset ljusare.
På 1970-talet, med utvecklingen av nya halvledarmaterial, användes galliumfosfid som ljusemitterande material för LED, och indium och kväve introducerades för att göra det möjligt för LED att producera grönt ljus, gult ljus och orange ljus, och ljuseffektiviteten var också förbättrad till 1 lumen/watt. Lysdioder under denna period började användas för att visa tecken, mönster etc., men de användes främst som indikatorer för elektroniska produkter.
På 1980-talet förbättrades LED:s ljuseffektivitet ytterligare och nådde 10 lumen/watt. Vid den här tiden började LED användas i utomhuspublicering av information, fotoelektrisk överföring, streckkodssystem, medicinsk utrustning och andra områden. På 1990-talet, med mognad av metall organisk kemisk ångavsättning (MOCVD) epitaxiteknik, började lysdioder gjorda av AlInGaP (aluminium indium gallium fosfor) material som kan avge orange, gult, grönt och rött att dyka upp. För närvarande appliceras LED-produkter på utomhusvisning.
Fram till 1994 utvecklade den japanska forskaren Xiuer Nakamura blå LED med GaN-substrat. Hittills har den röda, gröna och blåa fullfärgsdisplaytekniken utvecklats snabbt och lagt grunden för vit LED. 1997 utvecklade Japan Niya Company den första vita lysdioden. År 2006 kunde ljuseffektiviteten för vita LED-lampor nå 150 lumen/watt, vilket överträffade den för energisnåla lampor, vilket gör den allmänt använd i belysning.
